Kampen mot vågen

För cirka en månad sedan bestämde jag mig för att gå med i Viktväktarna. Kanske det bästa beslutet jag någonsin gjort? Jag hade tröttnat på att alltid vara "störst" och på kläder som inte passar, att kämpa i provrum med snygga byxor som knappt kom upp över rumpan och att alltid behöva kolla storleken på västarna på handbollsträningarna för att slippa få en som satt som en sporttopp.

När jag för en månad sedan ställde mig på en våg för första gången på två månader så fick jag en positiv överraskning. Det saknades fem kg! Helt underbart och sedan dess har jag tappat fyra kg till med hjälp av Viktväktarna. Många kanske tror att de är jobbigt och att man inte får äta vad man vill, att man inte blir mätt och så vidare. Men de har fel! Jag blir alltid mätt och äter mycket god mat samtidigt som jag tappar i vikt. Om en vecka hoppas jag att jag har tappat tvåsiffrigt. 

Bild från December

Bild från Februari

Förhoppningsvis så ser man någon skillnad mellan de två bilderna =)

Segerns sötma smakar bäst!

Idag vann vi för andra raka matchen i rad! Så skönt! Vi mötte serietvåan och vi ligger/låg också tvåa i serien fast från andra hållet ;) känslan när man inser att laget tillsammans bestämt sig för att vi ska vinna detta och faktist gör det är helt underbar. :D

Foto: Mats Gärdfors (www.gardfors.com)

När ens bästa vän reser bort.

Då kan livet kännas lite extra jobbigt. Julia ska vara bortrest under sex veckor för att göra sin praktik i England. Är så otroligt glad för hennes skull men känner ändå att jag egentligen vill ha kvar henne här hemma... själviskt? Jo men visst! Det är bara det att England är ganska långt bort och sex veckor är en ganska lång tid. Igår när jag kramade min fina, fina vän för sista gången så fälldes några tårar för att inte tala om i morse när jag pratade med henne precis innan planet skulle lyfta. Usch! 

Jag kommer ju garanterat att ha fullt upp med skola, jobb, träningar och matcher under tiden hon är borta. Tiden lär swischa förbi snabbare än jag kan föreställa mig. Och framförallt så kommer min vän att få vara med om en underbar upplevelse som hon aldrig kommer att glömma. 

Men... Senast i sommras genomled vi separationsångest när vi inte skulle ses på två veckor då vi var på resor på olika håll. Det vara bara två veckor som trotts mycket roligheter gick förvånansvärt långsamt. Och nu är det alltså tre gånger så lång tid som vi ska vara ifrån varandra!!!

Som tur är så finns det ju underbar teknik som gör det möjligt att hålla kontakten ändå. Tack gode gud för den som uppfann Skype!!! Vilket får mig att fundera på hur de klarade sig innan sådana morderniteter som telefoner och intetnet fanns till. De måste ha saknat ihjäl sig!

Så Julia mitt hjärta. Ha det grymt roligt så ses vi snart! 

Puss och kram 💋❤️